Allt har sin början, såklart. Ovan ser ni det jag tror kan vara en av anledningarna till att jag blev fotograf – inte tecknare… Jag älskade att rita! Eftersom jag trivdes med att vara ensam med min fantasi, så var pennor och papper en ständig källa till glädje – och en känsla av att skapa något bara jag såg – eller kände. Tack till min morbror Pära för att han förstod, uppmuntrade mig, OCH sparade mina alster.
Ämnena för mina pennor var under en period myror. Jag hårdobserverade myror. Udda? Ja, kanske. Jag har inte gått vidare och undersökt just den saken, för att det finns alldeles för mkt att undersöka i min skalle isf, så vi lämnar den saken… Därefter kom intresset för att rita bilar, och det höll i sig ganska länge. Så det var självklart att börja ta körkort när jag var 18 år gammal. Bara för att göra ett kortare avbrott i utbildning, och sedan väl genomföra den sista delen av utbildningen endast 22 år senare… Jag blev upptagen av annat. Jätteupptagen. Men jag körde upp på första försöket, och fixade teorin galant. Just saying… 😉
Det du ser ovanför är en scannad del av en kontaktkarta, dvs en sådan man tog fram på den tiden bilderna härstammade från film. Kvaliten på ovan bild skall inte förväxlas med en bild framtagen i ett mörkrum, den var helt enkelt outstanding. Bilden ovan tjänar bara syftet som en del av historien. Jag kommer ihåg exakt när jag tog den. Känslan jag hade. Vad den sa mig. Men framförallt så kom jag där på att; Mitt i min karriär, med fotobutik, atelje, anställda och livet generellt så hade jag glömt bort min egna fotografi – den som gjorde att jag började över huvud taget. Året var 1996. Det skulle ta ytterliggare 10 år innan jag tog mig i kragen, och på allvar börja göra mina egna bilder igen – Inte enbart andras…
2006 åkte jag till Cuba. För att enbart göra mina bilder. Inte andras. Skönt. Men… Det föll sig så att detta med min uppstart av fotografisk konst började sippra ut i världen, och innan jag ens kommit iväg hade jag sålt en svit med konst som skulle pryda en snart nystartad banks väggar i Eskilstuna. INNAN jag ens hade börjat fotografera! Snacka om förtroende. Och, inbillade jag mig förmodligen då – Bra credabilitet. Det gick väldans bra, banken var nöjd, så nöjd att huvudkontoret också ville köpa en svit bilder! Tackar! Om det var en bra uppstart? Jo tack, jag tycker att det funkade… 😉
Sedan var bollen var i rullning, och det blev intresse och försäljning i en massa olika scenarior. Men också den kommersiella delen av min fotografi ökade, så konsten fick liksom stå lite åt sidan. Sedan kom filmboomen, rörlig bild, och då gick det mesta av min tid till att utbilda mig i detta medium, och sedan till att skapa film – Mkt film. Och det har jag gjort, och gör, alltjämt sedan 2008. Fantastiskt roligt är film, och kommersiell fotografi – Inget snack om den saken! Men jag har saknat min egna fotografi. Mitt sätt att se världen runt omkring mig. Det är dax för den nu. Min konst. Stor konst i liten, starkt begränsad upplaga – eller så är den bara ett ett enda exemplar. Ditt.
Snart slår jag upp portarna på mitt Galleri. Då du… Men innan dess skall jag välja ut bilder, producera, montera och hänga upp dem där de skall vara. Och du skall komma och titta. Och om du gillar det du ser, då kommer du ha möjlighet att se till att pryda din vägg med en fotografisk konst som är gjord av mig. För dig.
Dä du. Nedan lite smakprov på vad jag, och vi hållit på med de senaste 2 månaderna. Det har hänt mer än enbart fönstertvätt – Tro mig…
Men vi spar bilderna på förändringen lite till – bara för spänningens skull! By the way; Galleriet har fortfarande inte ett namn, så om du har något förslag så tar jag tacksamt emot det… 😉
Vi går mot ljusare tider. Och jag har redan fått ljusare tider, som du ser på ovan bild…
Trevlig helg alla bildälskare därute!
/n
